Nu när allt känns svårt fäller jag en tår, jag vet inte vilken stig jag ska ta, med dej var allt lättare för du visade vägen, du tog min hand å sa allt löser sig bara du lyssnar på mina ord, de va de jag gjorde far, men allt kan inte va för evigt inte du häller, känner saknaden, saknade att du inte lever hos oss längre, men du lever i mej, varje gång jag inte mår riktigt bra sätter jag blicken mot stjärnorna å frågar vad ska jag göra nu? varför blev detta fel? önskar att du va hos mej höll om mej å sa allt blir faktist bra bara du kämpar,
saknaden efter dej gör att jag inte e hel inte hjärta å inte i själ...
Jag va ju iallafal pappas flicka...
älskar dej mer än nåt annat här på jorden...
Minä Rakastan sinua isä!!!