I morgon bär det av till Stockholm igen för lilla Melody.
De ska bli spännande att gå på skansen.
Mamma å syrran följer med oxå.
Ska bli så mysigt att träffa Liam igen. Må pappa va med oss.
Försöker att skriva mer i morgon hur vi har haft det.

 
Snart e det 3 år å 5 måndader sen Pappa gick bort å han e verkligen saknad. ibland kan jag funderar på hur livet skulle va om pappa levde, antagligen skulle jag ha körkort å vi skulle ha bilat till finland för de pratade vi om. Pappa skulle ha vart världens bästa morfar till Liam. 
Jag var ju då pappas flicka. vi gjorde ibland saker bara han å jag, som att åka till släkten i finland å åka å fiska hälsa på morfar å så följde med honom oftast till affären. 
sen kunde man prata om allt med pappa.
De va alltid jag å pappa. så jag önskar ofta "om du var här om bara för en dag om allt va som det va de va vi två som det var då" som Barbados låt Bara för en dag.
när jag hör den låten tänker jag på Pappa.

så här e texten till låten:

Jag är på väg genom natten utan att veta mitt mål,
om du såg mig så såg du en som är en vilsen själ som önskar du var här.

Om så bara för en dag och allt var som det var och du var här hos mig det var vi två som det var då.
Om så bara för en dag om vi kunde börja om och bara ha varann det va vi två som det var då igen.

Allting är tyst och stilla natten är på väg mot dag,
och jag ser dig ser dig framför mig du ler mot mig och jag önskar du va här.

Om så bara för en dag och allt var som det var och du var här hos mig det var vi två som det var då.

Om så bara för en dag om vi kunde börja om och bara ha varann de va vi två som det var då igen.

Jag drömmer mig tillbaka till den tid som var just då.

Om så bara för en dag.

Man tar ofta varann förgivet att sina nära å kära ska finnas där förevig, de va det jag trodde pappa skulle vara han var stark å seg gubbe att han aldrig skulle lämna mej men det gjorde han. Ibland har jag hatat honom att han bara gick å inte sa hejdå men vet jag kan inte vara arg på pappa för han dog, för pappa ville leva! Men hans hjärta e jag arg på som inte kunde låta pappa få leva.
Pappa kommer alltid att ha ett tomt hål i mitt hjärta för pappa va alltid bäst å jag älskar honom så mkt.
Min familj kommer alltid va trasig, varje dag fattas de en tallrik vid middagen, ingen ligger å vilar på soffan ingen kommer in genom dörren å säger -Heeej jag e hemma nu. Fast varje dag känns det som att snart kommer pappa hem. Lr pappa e å hälsar på farbror i finland å kommer vilken dag som hälst hem. Men det gör han inte. 
Saknar honom jätte mkt, men jag vet han e meed mej var jag än går, å han kollar till mej lite då å då. Ibland kan jag känna hans närvaro å då blir jag varm i hjärat...
Som sagt pappa kommer alltid att vara pappa, å jag kommer alltid att vara hans lilla flicka hur gammal jag än kommer att bli så kommer jag alltid att behöva honom.

Den 4 September 2010 åkte jag till syrran i vänersborg, vi skulle ha skit kul gå på krogen å festa som faaan.
Nästa dag skulle vi till mamma å pappa i Borås, vid den här tiden bodde jag i Sthlm, så jag va skit glad att träffa syrran igen å nästa dag skulle jag få träffa Mamma å Pappa igen...
Vi valde att gå till krogen å resturangen Stålvärket å skulle äta lite middag där med.
när vi väl var där började jag prata med en dam om dit å dat som man ibland gör när man går på krogen.
När krogen håll på stängas valde jag att följa med henne hem för att efter festa syrran kom lite senare för hon skulle köpa chips snus å cigg.. allt var väldigt trevligt till kl blev 8 på morronen å mamma ringer syrran å säger pappa har gått bort. de däär ögonblicket jag fick höra av syrran vad som egentligen hade hänt trodde jag att allt var ett stort jävla skämt som jag inte tyckte va särkilt roligt. så jag fråga typ hundra gånger om de e sant visst såg jag på syrran att de va sant för hon stor grät. å jag var i chock som frågade så många gånger till slut kom tårarna å vi bestämde oss att ta oss så fort som möjligt till borås. Men de däär ögonblicket mellan allt vilken chock vill aldrig mer uppleva det igen.
För pappa e alltid pappa världens bästa pappa ! han hade sina skämt, kunde va sträng men han kunde vara snäll oxå ååå vad jag saknar min pappa ! koooommm heeeem Pappa ! 

Min Mamma heter Tuija och föddes 1959 i Finland i staden Pori  och min pappa heter Jouni  föddes 1946 också i finland staden Oulu..

En Sommar dag slutet av 70-talet träffades mamma och pappa i Borås på  en danspark som spelade finsk musik. Klickade mellan dem med engång.  De var förlovade / tillsammans till den dagen pappa tog sina sista andetag på denna jord…

Min mamma världens bästa otroliga snälla förstående mamma…

Visst kan hon vara sträng med vissa saker men förde mästa snäll kan prata med henne om allt kunde jag inte förr de tog mod till sig att berätta saker som pojkvänner, sex, festa ah å mkt mer… Nu går de hur bra som hälst jag älskar henne otroligt mkt skulle inte klara av att leva utan henne <3

Min älskade käraste världens bästa otroliga snälla förstående Pappa…

Han var vår tomte / alfahane bestämde förde mesta allt hemma om man kunde få pengar saker mm. Saknar honom otroligt mkt, jag kunde prata med honom om mkt. Vågade fråga om dricka till fest skulle aldrig kunna fråga mamma om… Ibland när jag e ledsen så brukar jag prata med pappa hur jag ska gå vidare med vissa saker, han svarar aldrig men han ger mej alltid täcken å de känns otroligt skönt. En natt när jag låg och sov i September var han hos mej väckte mej å fråga hur jag mår men sen försvann han, visst blev jag rädd trodde aldrig att han skulle komma hit… men nu vet jag säkert han finns nånstans närheten om mej å han vet om att jag älskar honom otroligt mkt <3

ja jag heter då Iida Johanna Angelica Qvist, å jag föddes en riktig varm morgon den  20 Juni 1990 i Borås till den bästa underbaraste familjen man kan ha, min mamma heter Tuija min pappa Jouni å min storasyster Maria..

   Jag hade ett bra barndom, två föräldrar som älskade varann en syster som va väldigt svartsjuk av sig för jag fick så mkt uppmärksamhet, hon klängde väldigt mkt på mej.

De gör hon även idag, kan säga att jag klarar mej inte utan min syster inte ända dugg...

Den 5 September 2009 så dog min pappa trodde inte de var sant min älskade pappa han va väl inte så ung men ändå inte så gammal stor sorg. Försökte tänka posetivt ändå men var inte så lätt. Några dagar senare den 12 September fick jag veta att jag väntade mitt första barn Liam i den stunden var jag otroligt lycklig men viste ändå inte om jag skulle vara glad lr ledsen.

Den 10 Maj 2010 gjorde jag kejsarsnitt å fick min lilla kille jag var så lycklig Liam e verkligen mitt allt skulle inte kunna andas utan honom i mitt liv han gör så jag orkar å vill leva... 

Den 9 Augusti 2010 så insjuknade min älskade mormor ingen visste om hon skulle klarar sig lr inte men hopp fick man ha för de har mormor lärt mej.. 

men 17 Augusti 2010 så somnade hon in detta var väldig svårt för mej me att skiljas från min älskade mormor hon som hade ett hjärta av guld tänkte alltid på andra var en riktig kämpe kunde fråga om vad som hälst, kunde öppna sitt hjärta för henne så ofartbart....

Min älskade vovve Ludde betyder oerhört mkt för mej han gör så jag skrattar varje dag riktigt bus frö, han e helt enkelt världens bästa vovve.

KL 01:45

Nu va de ju ett tag sen jag skrev här...
mkt har hänt, jag har flyttat till Stockholm med Liam till älsklingen trivs jätte bra där e just nu nere hos mamma precis kollat på Kronprinssesans å Prins Daniels bröllopp de va otroligt vackert längtar tills jag får stå som brud till min älskade Kenni, får kanske om ett tag närmare midsommar berätta en hemlis som både jag å Kenni hållt länge bara våra föräldrar vet om ännu inte äns min syster vet om detta så de kommer kanske som en chock för henne när jag väl berättar de...

I mon lr jaa idag nu för 20 år sen fick min mor kraftiga verkar å fick väcka min far för att säga "VATTNET HAR GÅTT" så de fick ringa moster Else som fick komma hämta syster, å Mor å Far fick åka in på BB sen kom jag 06:45 å såg dagens ljus...

Min far å jag, Jag e bara någon dag gammal !

 

Jag försöker fixa min blogg så gott jag kan men man hinner inte allt när man har småbarn att ta hand om...
skriver lite i mon med om min dag som 20 åring jaa just de idag var de faktist primiär för mej att handla aldeles själv på stytemet å de gick bra, frågade faktist om de hade öppet i morron men som alla vet så har de ju inte de å då e de ju lite svårt lr ja mkt svårt för mej att handla när de har stängt men jag skulle ju kunna råna mej in å betalla för de ändå hehe men fick mina drickor som tur var...
natti natti folket....

  

Nyss hem kommen från Heli, de va underbart att få träffa henne igen... vi har gåt igenom alla Timmies babykläder fick en heldel plus låna så de va ju kalasbra de... de va ett helvete att få med de hem men de gick bad till pappa ett par gånger :P de va ju hur gulliga å fina kläder som hälst där :D behöver nog inte köpa så mkt nu men ska ändå köpa lite faktist :P ne men de dax att gå lägga sig å sova tror jag allt... en dag i mon mee.... 

Din kämpar glöd lever kvar, vi ska aldrig ge upp Pappa aldrig vi ska gå i dina fotspår å bara va stolta över att vi hade en sån underbar far som du var sen när vi ses igen ska jag berätta allt som hände efter din tid med oss vad vi har kämpat för...