Detta e såååå iriterande, har gått å lagt mej men kan fan inte sova. Tänker för mkt, ska ringa några samtal i morgon ang Liam, ta reda på saker å ting. Att prata i telefon med viktiga personer har aldrig vart en hit för mej, jag e jätte blyg, ibland har jag inte äns fått fram ett ändå ord så morsan har fått ta över samtalen. men detta kan hon inte å jag får ta mej i kragen å försöka fixa detta, personen får finna sig i att de kan ta tid innan jag får fram rätt ord. 
Jag tänker varje dag på Liam undrar hur han mår å så gråter ofta för han inte e hemma.
Fick en fråga för några dagar sen av min kompis Rille som vilket var det bästa minnet med Liam, jag har två första e när Jag, Syrran å Boris åkte till Göteborg skulle till Emmas ultraljuds klinik privat klinik som jag verkligen kan rekomedera åt andra nyblivna Mammor !
jag skulle kolla könet där, men kände på mej helatiden att de va en kille för de va de jag önska hela tiden, så blev jag så lycklig när jag såg den lilla saken, jag stor grät massa trårar i ögonen å syrran håll mej om handen. de va en lycklig stund verkligen.
Hittade dessa två bilder från min förra blogg på Liam å bilden jag såg när jag skulle få en son. 
 
Andra minnet måste vara förlosningen när jag äntligen fick hålla i Liam i famnen.
själva förlosningen var jätte jobbig va där kl 6 på morgonen, skulle ha kjesarsnitt, Liam kom vid 15 - 16 tiden. fick vänta på narkosläkaren, va sjuk trött men allt va de värt.  å de självkart värt att göra de igen för den belöningen man får efteråt e stort så man skulle ta de men en nypa salt bara.
 Men i mon gäller det, ska försöka prata om dom om ett hem så dom ser att jag kan ta hand om Liam å de får ligga långt upp i Norrland lr längst ner i skåne om de vill sig. Vet att de finns ett hem i Fristad å de skulle passa bättre. 
Jag vet att jag e en bra mamma inners inne många har sagt de men ibland kan jag inte tro. Men jag vet oxå att jag har inte skadat mitt barn, jag ville bara ge han kärlek å omtanke han betyder mäst för mej.
å nu ska jag verkligen kämpa å tro på att jag kan fixa detta, för jag vet jag e en enivis finne precis som min far bara att min far hade lite mer skin på näsan än vad jag har.
å får jag bara hem Liam kan pappa antligen få frid, för jag vet att han får inte frid när Liam inte e hemma, sen tror jag att han håller sig kvar för han vill ha fram rättvisa å rätt ska vara rätt.
Och en sak till störs av allt e kärlekn till sitt barn ! 
Nu ska jag försöka sova inte lätt men ska försöka.
Pussen! 

ja jag heter då Iida Johanna Angelica Qvist, å jag föddes en riktig varm morgon den  20 Juni 1990 i Borås till den bästa underbaraste familjen man kan ha, min mamma heter Tuija min pappa Jouni å min storasyster Maria..

   Jag hade ett bra barndom, två föräldrar som älskade varann en syster som va väldigt svartsjuk av sig för jag fick så mkt uppmärksamhet, hon klängde väldigt mkt på mej.

De gör hon även idag, kan säga att jag klarar mej inte utan min syster inte ända dugg...

Den 5 September 2009 så dog min pappa trodde inte de var sant min älskade pappa han va väl inte så ung men ändå inte så gammal stor sorg. Försökte tänka posetivt ändå men var inte så lätt. Några dagar senare den 12 September fick jag veta att jag väntade mitt första barn Liam i den stunden var jag otroligt lycklig men viste ändå inte om jag skulle vara glad lr ledsen.

Den 10 Maj 2010 gjorde jag kejsarsnitt å fick min lilla kille jag var så lycklig Liam e verkligen mitt allt skulle inte kunna andas utan honom i mitt liv han gör så jag orkar å vill leva... 

Den 9 Augusti 2010 så insjuknade min älskade mormor ingen visste om hon skulle klarar sig lr inte men hopp fick man ha för de har mormor lärt mej.. 

men 17 Augusti 2010 så somnade hon in detta var väldig svårt för mej me att skiljas från min älskade mormor hon som hade ett hjärta av guld tänkte alltid på andra var en riktig kämpe kunde fråga om vad som hälst, kunde öppna sitt hjärta för henne så ofartbart....

Min älskade vovve Ludde betyder oerhört mkt för mej han gör så jag skrattar varje dag riktigt bus frö, han e helt enkelt världens bästa vovve.

Måndagen den 10 Maj fick jag å min älskling åka till förlossningen kl 06:30 för jag skulle ha planerat kejsarsnitt. 

Kenni var här i veckan, de va super bra, de här kommer bli bra hoppas jag... de blev verkligen krokodil tårar när han åkte igen... 

va ingen rolig dag idag, haft samman dragningar å förvärkar, de kändes konstigt å gjorde as ont så jag fick åka upp till sjukan å kolla om den lille ville ut men så va inte fallet som tur, han ska ju ut om 12 dagar så han kan försöka vänta tills dess... 

imon ska jag träffa Leena på morronen blir att snacka lite skit å så hehe sen blir de att hon får fixa Luddes öron de luktar faaan...
sen kommer Kenni å jag har längtat som sjuton efter honom så jag vet inte när jag skriver här igen förmodligen på lördag igen för då åker han hem då blir de stora krokodil tårar...
ne men sängen väntar nu blir att vakna vid 8 imon för Leena kommer vid 9...

japp Syster kom i går natt tror hon åker torsdag fredag för hon skulle fyra valborg i Vänersborg med vänner... 

Själv ska jag inviga grillen på Balkongen med mor å Ludde...
i mon blir de en heldag med syster i stan ska äta nåt gott sen vid tre blir de barnmorskan för näst sista gången..
känns skönt att denna karusellen snart e över bara 15 dagar kvar, fast jag har haft lite maddrömar om förlossningen. men har min moster klarat av ett kejsarnitt å fick fram 4 ungar, så klarar jag oxå ett kejsarsnitt å få fram 1 unge så de ska nog ändå gå bra...

Nu e de bara 20 dagar kvar längtar så...

Har börjat känna dragningar igen i magen, men försöker stå ut tills den 10 om inte vattnet går innan dess men de hoppas jag inte...
idag har jag städat lite.. nu e jag så trött somnar nästan hehe....
Satte mej å kolla på en film nu å väntar på att mor ska höra av sig / komma hem...
på Torsdag blir de spädd igen de va faktist trevligt i torsdags får se om de blir de igen..